söndag, augusti 31, 2014

ge mig mer

Den snabbaste tröjan jag stickat är avplockad från stickorna en vecka efter att de första maskorna lades upp. Samma dag börjar jag på nästa. Dubbelt plötulopi alltså, det är the shit. Denna gång mer inspiration från fiskartröjor än isländskt medans jag funderar på hur nästa isländska tröja (som jag inte har garn till) ska se ut.

Girigheten.

onsdag, augusti 27, 2014

plötulopi

Tack för alla kommentarer kring sockarna! Jag improviserar designen men kan gärna rita upp mönstret och visa på bloggen, ett enkelt repeterande mönster med två färger i taget.

Höstluftens kyla och lust sticka varmt varmt. Dubbelt plötulopi löper fluffigt mellan fingrar och stickor. Det går snabbt, blir varmt och så mycket mjukare än jag kunnat tro. Snart dags för ärmar och sen det bästa; oket.

tisdag, augusti 26, 2014

gröna tomater


Jag kom hem till balkongen och en DJUNGEL av gröna tomater. De har fått kärleksfull vattning av en vän och har sakta jobbat på att ta över båda stolar och bord. Än så länge bara gröna fint randiga tomater. Hmm, leta leta, en röd! En liten vinbärstomat har jobbat på bra inne i buskaget av grenar.

Den tar vi.
#skördefest


lördag, augusti 23, 2014

torsdag, augusti 21, 2014

hemma

Det ligger en kyla i luften. Bakom rodnande rönnbär och gömda svampar. Höstens första andetag. Jag andas in luften och årstidsväxlingarna puttar ut känslorna som ligger där, redo varje år. Vemodet över att något tar slut. Längtan och förväntan på det som ska komma. Jag tycker om hösten. Luften som får mig att vilja både ut och vandra och in och kura.

Precis när höstens första pustar låg i luften traskade jag iväg med lätt ryggsäck och ingångna kängor, in längs Höga Kustenleden, till en av mina favoritplatser i världen -Slåttdalskrevan. Ni vet, den som varje år syns på bild här i bloggen. Det kan den få ha.

I år gick jag för första gången utan sällskap, och för första gången med övernattning. Jag visade kängorna höga kusten och lärde mig att det ingår en hel del kilometrar/mil på grus och asfalt längs leden. Men däremellan, där finns skogen, bergen, vattnet.


På ömma fötter kom jag fram till den fina stugan vid Tärnättholmarna och kastade mig i det grunda vattnet, låg och flöt och hoppade plaskande till varje gång någon av de små fiskarna blev för närgången. I kvällsljusets strand lästes bok och åts middag och allt var fint. Ensam kröp jag in i stugan där jag blev den enda nattgästen. Det gör mig rörd att det står fina iordningställda stugor längs hela leden. Tänk, allt detta får användas av vem som helst, när som helst, helt utan att betala.

Men sen var jag inte ensam i stugan längre. Det föll smällande grejer i golvet, de tomma pet-flaskorna vältes och rullade runt, det prasslade i påsar och lät i dörr, golv och tak. Med ett mantra om att spöken inte finns sov jag räv och vaknade titt som tätt av nytt skrammel, för skraj att sätta i öronproppar.

Vid 05 väsnades det igen men det var ljust ute och jag bestämde att det var dags att gå vidare. Uppe vid Slåttdalsskrevans fot, vid den lilla tjärnen Tärnettvattnet, badade jag och åt min frukost. Allt var stillhet, en ensam korp ropade från berget. Morgonljus över klippor och skog och den vackraste formen av ensamhet. Jag har aldrig gått upp genom skrevan ensam och jag sjöng rövarsången så det dånade i bergväggarna. Lade mig att vila på toppen uppe bland moln och himmel. Hemma.

onsdag, augusti 13, 2014

liten väpnare

När längtan efter att sticka varma isländska tröjor var som starkast, men garnet långt borta, började jag en liten 'provlapp', en barnkofta ullgarn jag hade hemma.

Jag utgick ifrån mönstret till Riddari, förminskade och ändrade lite med hjälp av den fiffiga isländska mönstersidan, och så hade jag mönster till en liten Riddari. En liten riddare, det måste bli en väpnare, eller hur?

Tillägg: Sverrir som ligger bakom den väldigt bra mönsterkonstruktionssidan tipsar om en helg i Köpenhamn med fokus på isländskt stickat -för alla sörlänningar och fantaster -kolla in!


När tröjan var framme vid oket fick mina vänner sitt tredje lilla S som jag fick snusa på igår. Lilla plutt! S fick väpnarkoftan som gjordes klar timmarna innan jag åkte dit och jag gillar verkligen min kompis kommentar om koftan; -Den är så fin att den får bli vardagskofta! Precis så tycker jag att det ska vara. Finporslinet varje dag. Livet är för kort för att inte ha fest så mycket det bara går!

Det var en lärorik kofta att sticka -eller framförallt att klippa upp. Det var första gången jag klippte upp något jag stickat. Obehagligt. Jag virkade på båda sidor om där jag skulle klippa, klippte, plockade upp för knappkant och sydde sen ett sidenband över den klippta kanten.


Note to self: det var INTE en jättebra idé med virkad steek över flerfärgsstickningen. Det var svårt/omöjligt att lyckas virka runt alla trådar på baksidan, vilket gjorde att en del upplockade maskor till knappkanten lossnade. Jag tror att kanten är stabil nu med det påsydda bandet, men nästa gång jag klipper upp nåt flerfärgsstickat tar jag nog symaskinen till hjälp. Intressant att prova dock.

Garn: Kampes tvåtrådiga ullgarn. Tyvärr tog det turkosa slut så att knappkanten fick bli grå istället. En turkos kant hade bundit ihop koftan bättre, men det blev helt okej så här också.
Stickor: nr 3
Mönster: Baserat på Riddari
Jag tycker att mönstret är så fint! Blir sugen att sticka en Riddari till mig själv i samma färgsättning -som jag har sett hos någon annan och tyckte så mycket om.

lördag, augusti 09, 2014

onsdag, augusti 06, 2014

från det ena till det andra

Från fjällen till Nämforsen. Några timmars sömn i föräldrahemmet, väskan packades om och vi lastade tält och vänner och åkte till finaste festivalen Urkult som firade 20 år av barfotadans, nakenbad, veganmat och sensommarnätter.

Dansa sig så varm att huden hettar med nya och gamla vänner och sedan falla ned i en kvällssval fors, upp till festivalen igen, dricka te och sköndansa bort resten av kvällen under en mörknande himmel. Åh!



Vi tältade på en väns gräsmatta, som tack gjorde jag en liten höstkofta till deras alldeles nya lilla filur. Det var väl meningen att koftan skulle bli långärmad egentligen -men så tog garnet slut så den blev kortärmad. Well-o. Jag är inte så förtjust i garnfärgen men hoppas att den kan passa bra nu.

Garn: Ett nystan Pickles merino tweed som jag fick av misstag när jag var med i deras inspirationsstafett, de råkade skicka fel färg, och så lite överblivet grått merino tweed också. Båda garnerna hölls dubbla.
Stickor: nr 3
Mönster: Bara improviserad raglan uppifrån och ned.