fredag, februari 28, 2014

foton å sånt

Bästa Ulrica skrev en kommentar till det här inlägget (eftersom jag inte har någon skam i kroppen och tycker om komplimanger återger jag kommentaren direkt här):
Alltså, de här bilderna. Så fina! Har tittat på dem flera gånger nu och kan inte sluta förundras över dem! Hur gör du? Vad har du för kamera och hur redigerar du?


Så jag tänkte att jag gör ett inlägg om det. Det hela har potential att driva iväg lite (bara som en liten förvarning). Jag blir alltid så himla glad när någon tycker om mina bilder! Nästan gladare än när folk gillar det hantverk jag gör. Och det skriver jag inte för att fiska komplimanger. Det bor en ambitiös hobbyfotograf i mig som aldrig riktigt får den uppmärksamhet den vill. Men den tycker det är attans härligt att få fota till bloggen, även om det inte blir de storslagna dokumentära bilderna.

Det finns väl någon form av kreativ utmaning i att också få den tusende bilden på en stickning att ha någon sorts estetik... Och att fota i naturen engagerar mig alltid! Då tappar jag helt tiden och den där promenaden blir till flera timmar på nästan samma plats. Men allra bäst är nog resefotograferandet -alla dessa människor, alla dessa blickar, kroppar och berättelser som, en liten liten del av dem, fryses och blir kvar.

När jag gick i gymnasiet fotade jag ganska mycket i svartvitt analogt (det var ju liksom före digitalkamerornas frammarsch) och framkallade själv i riktiga eller provisoriska mörkerrum (skrubben i källaren i mina föräldrars hus). Jag älskade det. Magin i att få se bilden bryta fram i framkallningsbadet, se hur den blev, känna exakt när det var dags att sluta belysningen eller ta upp den ur badet. Och jag har aldrig kunnat släppa känslan av att foto i grunden är analogt, ett konkret hantverk. Både fotograferandet och det som kommer efter.


På mina första långresor var det min stora analoga kamera som hängde över axeln, då med färgfilm (att framkalla 2000 bilder -ingen överdrift- själv i mörkerrum var ett lite för stort projekt). Jag tror att den var en Canon och några av mina absolut bästa bilder är tagna med den, som bilden på barnet ovan från Tanzania 2005 som jag scannat in. Kanske är det för att hela den tiden rusar in i mig när jag ser den, men för mig är det en av de starkaste bilder jag har.

För ett gäng år sedan började de digitala systemkamerorna bli så pass billiga att jag bestämde mig för att köpa en. Jag skulle ut på en ny långresa, denna gång till Brasilien, och jag är glad över att jag hade min digitala kamera då.

Jag kan ärligen säga att det inte var ett lätt beslut att köpa den, men möjligheten att få fota bild efter bild och bara framkalla de bästa lockade, fastän det var ett steg bort från mörkerrummet och det analoga. Och det dröjde en tid innan jag kunde få mig själv till att redigera bilderna digitalt, det kändes som fusk. Utmaningen är att ta en så bra bild att den inte behöver redigeras, tyckte jag.


Och så tycker jag till viss del fortfarande. Men nu redigerar jag de flesta bilderna lite innan de hamnar på bloggen. Använder inget riktigt redigeringsprogram som Photoshop utan bara det program som finns i datorn förinstallerat -Windows Live Photo Gallery. Min redigering brukar bestå i att jag drar upp ljusstyrkan och kontrasten något, tar ibland ned skuggningen också. Om kameran fångat ljuset för gult eller blått kompenserar jag ibland för det. Men jag gläds för varje bild som är bra nog utan redigering.

Jag tycker himlarns mycket om min digitala systemkamera, den börjar vara några år nu (modellen är från 2006-2007, jag köpte den lite billigare 2008) och objektivet har jag kraschat en gång och fått byta ut, men själva kameran har fungerat pålitligt genom resor och regnskurar. Det är en Nikon D40x och som objektiv har jag ett standard zoom-objektiv 18-55mm som jag tycker klarar det mesta och tar ganska bra närbilder. Ibland skulle jag vilja ha ett fixerat objektiv som kan ge lite kortare skärpedjup, men har inte slagit till och köpt något ännu.


Du ska inte ha en kamera som är tokmycket bättre än vad du som fotograf är, var rådet jag fick när jag skulle köpa min kamera, och det ligger nog mycket i det. Det är fortfarande du som tar bilden, kameran tar den inte åt dig. Den kamera jag har nu täcker gott och väl mina fotobehov och det finns rum att växa mer i den. Nackdelen är att den är stor och tung -men jag älskar att den känns som mina gamla analoga kameror, ett riktigt objektiv att vrida på.

Tack så mycket för frågan Ulrika! Det var roligt att fundera och minnas lite. Jag vet inte om jag egentligen svarat på frågan "Hur gör du", för jag vet inte hur man svarar på den... Jag letar efter bilden när jag ser något, var i det jag ser som bilden finns, hur den ska komponeras, jag tar många foton direkt efter varandra med små variationer, letar efter nån sorts känsla. Det är nog så jag gör.

torsdag, februari 27, 2014

vår i fönstret och nytt på stickorna

Tentan är gjord! Jag är awesome.
När man tagit sig igenom en sådan period av intensivt fokus på något, vare sig det är jobb, läsning, ett projekt av något slag eller något annat får jag så mycket energi. Vill ta tag i allt!

Köksfönstret har sett lite väl juligt och sterilt ut sen, ja, jul, med ensam ljusslinga runt fönstret, en gran i kruka och några ljus i flaskor. Så på väg hem från tentan köpte jag en paraplyaralia i present åt mig själv, ljusslingan flyttades till fönstrets ena sida, fick några bollar på sig från en gammal ljusslinga, och så flyttade det in lite burkar och kokböcker. Och på väggen klättrar det nu lite olika vykort och två gamla fina mönstrade bokomslag.

Lite vårligare känns det -och snart snart kan det vara dags att börja förså små fröer inför sommarens odlingar -då är det vårkänning på riktigt.


Nu ska jag ta en eftermiddag som är helt ledig på riktig, sticka lite på min nyaste stickning och dricka te. Jag lessnade på att sticka på min egen varma grå tröja på tjocka stickor (en och en halv ärm kvar, men tja, den blev tråkig).

Så jag tar lika tjocka stickor och lika tjockt garn och börjar på något (annan färg! yay!) lite mindre av garn återvunnet från en sjal jag aldrig använde. Tror att det kommer bli riktigt bra.

tisdag, februari 25, 2014

salta mandlar och nötter

Helgen var helt underbar! Dans till huvudet snurrade och fötterna värkte, pulsande nattvandring hem genom snöstorm, en 1½ år gammal och toksöt väckarklocka som upprepade allt man sa i hans närhet, gamla vänner att skratta och ta igen månader med, musik som får hjärtat att sjunga, och högljudda försök till kulning.

Nu väntar några dagars intensivt tentapluggande. Som motivation testade jag att göra ett enkelt tilltugg -salta mandlar och nötter. Häll ett gäng i valfri blandning i en ugnsform, salta generöst och på med lite vatten, lagom för att fukta allt. Blanda om och ställ in i ugn på glänt, hundra grader tills allt är helt torrt. Tadaa! Hemgjorda salta naturgodisar. Gott.

fredag, februari 21, 2014

i helgen dans!

Här putsas det dansskor, för i helgen blir det dans! Kära gamla Umeå, i helgen är jag din igen. Favoritförklädeskjolen ska snurra runt på Umefolk. Ha en awesome helg, gott folk!

torsdag, februari 20, 2014

rebound

Och vintern bara "Bwaha!" och öste sig ned över staden igen. Mina tre rådjurskompisar (det är en ganska enkelsidig vänskap -de vet inte att vi är vänner) som alltid hänger utanför huset verkar inte ha så mycket emot det, så då har väl inte jag det heller. Och ska man sitta inne och tentaplugga så är det en vacker vy att titta ut på.

Nu: självbehärskning så att inte tentapluggdagen försvinner in i internet och garn.

tisdag, februari 18, 2014

viskningar och rop

Mina pelargoner ser helt erbarmliga ut. Jag klippte aldrig ned dem för vintern utan har bara låtit dem stå i fönstret, vattnat lite ibland men utan att ge näring eller ny jord -för att låta dem gå i lite vinterdvala. Blad efter blad föll av och nu kvarstår bara några vissna kvistar som jag tillslut fick nog av och klippte bort.

Men, det spirar nytt liv. Vid roten på den vissnaste av pelargonerna har det kommit små små blad och de gör mig bara så glad. Som en viskning om vår.

Igår och idag har solen lyst sitt allra vårligaste över Uppsala och det är uppvända ansikten, leenden och skosulor mot mossa och grus. Så jag ropar med fåglarna, att våren, du får gärna komma hit! Så kan vi glömma tillsammans att det bara är mitten av februari.

lördag, februari 15, 2014

helgmorgon

Bara en liten stund av det här,


Innan det väntar många timmar av det här.

fredag, februari 14, 2014

lite kärlek

Jag vill ge lite bloggkärlek till alla ni fantastiska, kreativa, inspirerande bloggare som ger mig så många idéer, så många tips, så mycket kraft och glädje att utvecklas i mitt hantverkande! Känn dig träffad -just du. Och till alla fina människor som lämnar kommentarer efter sig, som sprider leenden och boostar viljan att fortsätta blogga -ni förtjänar så många fler kommentarer och kramar tillbaka än jag nånsin hinner ge!

Bloggvärlden är så himla fin, låt oss fortsätta att fylla den med pepp och kärlek och välkomnanden och vara en sån himla positiv motkraft att nätet aldrig kan bli en mer hatisk än kärleksfull plats. Och i resten av världen och verkligheten -göra precis detsamma.

Önskar er alla en fin dag, oavsett om alla hjärtans dag är en kapitalismens/imperialismens påhitt eller en rosig dag att fira kärleken på. Själv ska jag äta vegansk cheesecake och spela spel med vänner.

söndag, februari 09, 2014

en gammal bekant

Tröjan med nio liv håller på att få ytterligare ett. Jag vet inte hur många gånger den här tröjan har repats upp och stickats om, den har varit i alla fall två versioner av kofta och två varianter tröja innan detta.

Jag är ovan att sticka med så pass tjockt garn som detta, och det har varit svårt att få till den där sköna varma baströjan för odlingsarbete och kalla festivalkvällar som jag så ofta velat ha. Men kanske kanske kan det här få vara sista varianten. Tur att ull är slitstarkt. Och att på stickor nr 5 går det snabbt.

fredag, februari 07, 2014

en dröm om kallare dagar

Studierna stjäl alla mina timmar under denna mest intensiva kurs jag tror att jag läst. Eller så har jag bara glömt hur det var att börja läsa ett nytt ämne. Och att det är snart tio år sedan jag läste matte på gymnasiet gör sitt till i förvirringen när logaritmer, derivator och annat som jag trodde jag lämnat bakom mig för alltid (och hjärnan nickade och kickade ut den kunskapen lagom till första backpackerresan efter studenten) gör ett brutalt gästspel den här terminen.

Jag önskar mig mer tid till hantverk, bloggande och turer bland årstidsförvirrade småfåglar och gnistrande grenar. Men nu är grenarna snöfria igen, det regnar från grå skyar och jag sällar mig till småfåglarnas förvirring.


Men så läser jag alla kommentarer om min tröja i förra inlägget och blir så himla glad! Tack, ni är så fina allihopa! Några frågade om mönstret, och det är verkligen enklast möjliga, jag testar mig fram och provar tröjan längs vägen. Har du inte stickat en tröja uppifrån och ned utan mönster kan jag verkligen rekommendera det! Det kan krävas att du repar upp och gör om, men du får en tröja som passar just dig. Och just därför är det lite svårt att göra ett fast mönster för en sån tröja -din kropp ser antagligen inte ut exakt som min! Skulle bli extremt förvånad då.

En enkel instruktion är att lägga upp så många maskor som med dina stickor och garn blir en lagom halsöppning och sen sticka ett par varv (för rullkant) eller göra en liten bit resår. Sedan placera ut 4 markörer som visar gränsen mellan ärm-fram-ärm-bak (jag brukar dela maskantalet på 6 och använda ca 1/6 per ärm och ca 2/6 per framsida och baksida, ger en ganska fyrkantig halsöppning). Sedan ökar jag genom att sticka 2rm i samma maska på båda sidorna om markörerna = 8 ökningar, och så kör jag vartannat varv ökning, vartannat varv ingen ökning.


Fortsätter så tills oket går att ta ihop under armarna, sätter över ärmmaskorna på trådar och stickar kroppen runtrunt till lagom längd, avslutar med rullkant eller resår. Tar upp en ärms maskor, stickar ärmen nedåt och minskar under ärmen så att den blir smalare längsmed, avslutar på valfritt sätt och gör likadant med andra ärmen. Visalisa har en bra lite fylligare instruktion för att improvisera fram en tröja uppfrån, och Tant Kofta har riktiga häften och kurser om man vill ta den vägen! Men annars är det bara att sätta igång och testa -känns en vuxentröja stort kan man göra en liten barntröja för att öva. Pepp-pepp! Alla borde ha en bra baströja gjord för just dem!

söndag, februari 02, 2014

en helt vanlig tröja


Känns som en seger att slutföra en tröja efter alla upprepningar. Den här ska banne mig vara i sin slutform nu. Sitter bra, ångrar bara att jag inte gjorde resår i halsen också, men när tröjan påbörjades tänkte jag att det skulle vara rullkant längst ned också. Men, jag jobbar på nöjdheten -den duger!


Framöver skulle jag vilja sticka en tröja med lite mer ringning fram, de här raglantröjorna har en tendens att krypa upp lite och ligga mot halsen.

Garn: Kampes 2trådiga ull
Stickor: nr 3
Mönster: Enkel improviserad raglan