måndag, september 22, 2014

Hela

Den här gillar jag väldigt mycket!

Som jacka med stor schal när höstfärgerna faller ned över stan, under regnjackan en sen natt på cykeln, på balkongen i sista kvällsljuset. Otroligt fluffig, håller värmen fint och ventilerar ändå -sådär som bara riktig ull kan göra! Ull äger.



Garn: Plötulopi hållet dubbelt, i ljusgrått, vitt och svart. Totalt gick det åt ca 440 g till tröjan, 3 hela plattor ljusgrått och en del av en fjärde, och så lite av det vita och svarta. Garnet är fantastiskt! I och med att det är ospunnet får tröjan en väldigt mjuk och fluffig känsla, garnet fyller ut bra och blir följsamt. Garnet har jag köpt här.

Stickor: Nr 5 till tröjan, nr 4 till muddarna


Mönster: Hela, av Védís Jónsdóttir. Jag tycker att okmönstret är otroligt fint. Tycker om hur de vitfyllda fälten diskret liksom lyser upp mönstret lite och får det svarta att framstå tydligare, och så tycker jag om känslan av arkitektur i mönstret, lite som kyrkfönster. Mönstret är på isländska, det var roligt att se hur nära våra språk ändå ligger! Om man har stickat tröjor förut och vet ungefär vad som "borde" stå i mönstret är det lätt att tyda.

Ändringar: Mönstret är för korta ärmar och en ganska kort kropp, jag stickade helt enkelt kropp och ärmar lätt baserade på mönstret men mest efter eget huvud och en tidigare tröja, och så anpassat till rätt maskantal upp vid oket. Oket är superskönt! Har aldrig lyckats sticka en rundringad tröja som sitter bra, men den här gör verkligen det för mig. Jag lade till några förkortade varv i nacken, de syns som en bredare svart kant, och tycker att det blev bra -ska göra ännu fler varv nästa gång.

lördag, september 20, 2014

jämtlandstriangeln

Det var sol och en himmel som var så mycket större än hemma och en rymd utan ljud. Den enorma tystnaden över hedar och höstglödande fjällbjörkar följde oss mellan mjuka berg och betande renar.


Vi hade det så överdjuriskt bra. Vi sov i solen på mjukt ris, drack bäckvatten och destillerade ned livet till det viktigaste. Två dagar strålade av sommarsol och uppkavlade underställsärmar, en dag lindade in oss i dimma och lät bara solen lysa upp leden en liten bit i taget i silverskimrande dis.

Jag njöt hela vägen. Av att komma in i lunken och lugnet, av vandringssällskapet och nya sköna människor vi träffade längs vägen (tänk att det kan vara så socialt mitt i den privata ensamheten, det tycker jag om). Av att inte ta några beslut, att låta tiden gå från klocktimmar till kroppslig tid. Vi tittade på klockan när vi lämnade stationen på morgnarna, sedan fick den vara avstängd tills vi var framme vid nästa. Äta och pausa när kroppen tyckte det, inte klockan.  


Vi lyxvandrade med lätt packning och bodde på STF i Sylarna och Blåhammaren, njöt av varma duschar och bastu med utsikt och ensamheten i köket när precis alla utom vi och tre nya kompisar åt på restaurangen. Men att få äta egentillagad linsgryta med solens sista ljus över bergen, det var lika fantastiskt som den bästa trerättersmiddagen.

Ingen av oss ville stiga på nattåget söderut igen och drog ut på färden ned mot Storulvåns fjällstation. Himlen var så klar och själen så lugn.

fredag, september 12, 2014

3 mot väggen

Men vad gör du egentligen, varför kommer det inga nya inlägg på bloggen, vavava? Jag ställer tre skyldiga mot väggen.

1. Den absurt tjocka boken om allt.
Den här hänger jag med mycket just nu, och det gillar jag. Hur kroppen och allt funkar -roligt! Den är trots sin storlek rätt översiktlig och lättläst.
Dock ej lämplig som sänglektyr om man inte vill kombinera läsning och styrketräning. Eller dö när man får den i huvudet.



2. Tröjstickning.
Har jag sagt att jag gillar plötulopi just nu? Den första tröjan är blockad och klar och ska fotas så snart jag får tid och lust att posera lite men oj så trevlig den är!


Tröja nummer två började med roströd kant, men har nu gjorts om till hittills enbart mörkgrå -det blir en till tröja med ok, denna gång något mer hemmasnickrat mönster. Jo, som svar på fråga: jag har köpts mitt garn av Hella -hon är hur trevlig som helst och skickar gärna med posten! Kolla in hos henne vetja.


3. Torka grejer.
Jag har experimenterat med torkning av grönsaker och tillverkning av egna "bars" (inte helt framgångsrikt, nya experiment krävs framöver). Varför då? Jo, i helgen blir det vandring!

När sommarens började övergå i höst insåg jag att jag inte alls var klar med fjällen, jag behövde lite till. Så jag drar med en vän och går jämtlandstriangeln nu. Det blir en perfekt "testrunda" inför en längre tur nästa år, så nu ska det kollas matåtgång och packningsinnehåll.

Men mest av allt ska jag andas in berg och höstluft och öppen rymd.

lördag, september 06, 2014

garngarngarn

I maklig takt har den nya terminen flutit in i mitt liv och jag petar på sommarhjärnan och manar den till disciplin och återupptäckt av gamla förmågor. Men mest stickar jag (oh joy of studentliv i terminsstart) och andas in sensommarhösten.

Under sommaren ackumulerades garn från lite här och där. Det började förstås med Plötulopit som köptes när sommaren var ny och sval och tveksam, och som nu blir till tröjor på stickorna. Ah, vilket trevligt garn -inte alls så skört som jag blivit varnad -men visst, det är ingen dröm att fästa trådar eller sy igen ärmhålen med det. Men det går fint om man tvinnar garnet lite lätt först.



I Abisko hittade jag en låda med fårdoftande ullgarn i stora mörka härvor på parkeringen utanför coop Lapporten, gömt bland klockor med vargmotiv och annat tjusigt. Garnet ser handspunnet ut och är enkeltrådigt men grövre än mitt standardgarn Kampes, jag får göra en uppskattning av löpmeter framöver. Det är tydligen från Polen, i Abisko itself finns inga får. Garnet ska eventuellt bli en enkel fluffigt stickad tröja att ha på vandring. Eller så blir det en väst och sockar.

I käraste Umeå, min gamla studentstad, blev det självklart ett besök på hemslöjden -källan till att jag började använda Kampes garn. Det var billigt, det var ull i precis lagom form av mjukt och rivigt, och i alla fantastiska färger. Vanans makt är stor, jag tycker om att känna ett garn, jag vet hur det beter sig, jag vet vilka stickor jag vill använda, vilka mängder som går åt. Och tja, jag gillar fortfarande att det är billigt...

Jag kan verkligen förstå lyxen och det härliga med alla dessa underbara garnkvaliteter som finns att köpa, och tycker det är både sympatiskt och viktigt med små tillverkare och uppfödare, men jag har så svårt att betala 150-350:- för en härva garn, när mitt go-to-alternativ ligger på runt 60:-... Tur för mig att jag aldrig fastnat för olika blandningar av ull och silke eller andra ljuvligheter.



Den här gången blev det påfyllning av grått och vitt, grundfärger jag alltid vill ha hemma att blanda med andra färger, och lite rött och turkost som är två nygamla favoriter, för att grått/vitt, turkost och rött är en så sjukt fin kombination! Nyheten denna gång är tre härvor riktigt klarblått eller kornblått garn som jag inte tidigare haft. Jag börjar inse att jag tycker väldigt mycket om att klä mig i den färgen och tror att härvorna ska bli en kofta av något slag.

Och till sist -presentgarn! Vännen L som är mamma till de tre små s:en som jag stickat lite tröjor till, nu senast fick det pluttigaste s:et den lilla väpnartröjan. När vi sågs i sommar fick jag några härvor fint mjukblått tretrådigt ullgarn direkt från 70-talet och Morjärvs ullspinneri. Min kompis hade fått en hel mängd av garnet i samma färg från en äldre släkting (hm, hoppas jag minns rätt) och tyckte att garderoben nu var mättade av vantar, sockar, mössor och annat i den färgen... Jag har inte bestämt vad det ska bli av garnet, jag får se när de rätta projekten dyker upp!



Nu är det dags för lite sticka-från-stashen-ambitioner det närmaste året eller så. Jag hade ju ett helt år för ett tag sen när jag inte fick köpa nåt (annat än komplement), och jag gillade den utmaningen för kreativiteten. Min garnkorg putar öppet och går inte att stänga -vilket är min signal om att det börjar vara lite mycket i gömmorna. Och det är ändå utan att något av sommarens garner ens är nere i korgen. Erhm.... Jag tror att det blir en stickande höst och vinter