söndag, september 27, 2015

hamna rätt

Efter att jag stickat min Héla ville jag sticka ungefär hundra islandströjor till. I tröjan Birki (som finns i en jättevacker version här) hittade jag ett så fint enkelt mönster, romber som lutade sig mot varandra. Som fjädrar, eller pilar. Jag tog den idén och satte ihop ett eget mönster med hjälp av den isländska tröjmakarsidan.


Jag tycker supermycket om tröjan, älskar det mönstrade oket. Men varje gång jag tagit på mig tröjan har det känts fel, som att vi inte passar varandra. Så den har legat blockad och klar och väntat. På min vän Kathrin visade det sig! När hon var här häromdagen och såg högen med färdiga projekt drog hon fram tröjan och tyckte den var fin. Jag fick ett infall och sa att hon kunde få köpa den om hon ville.

Hon tog på sig tröjan, och den passade henne så perfekt! Tröjan som på mig såg lite preppy och awkward ut (och aningens för stor), blev på henne elegant och stilren. Hon älskade den och vi kände båda två att den var verkligen gjord till henne. Det gör mig så himla glad att tröjan kommit till rätt person, och det känns så fint att ha fått göra den till henne, en av mina absolut bästa och käraste vänner.


Garn: Plötulopi i mörkgrått och vitt, hållet dubbelt
Stickor: nr 5, och 4½ till muddarna
Mönster: Eget, men jag tänkte dela med mig av mönstret till oket! Här nedan finns diagrammet jag gjorde, bara att lägga in i en tröja som passar dig.

Edit: Ooops! Diagrammet är stämmer inte riktigt med tröjan ser jag nu! Diagrammet innehåller 6 pilar/fjädrar, men tröjan har bara 5. Hmm.
 
Såhär ska det nog vara: hoppa över raderna 14-19, och sticka raden 30 två gånger. Då hoppas jag att det ska stämma med tröjan på bilden!

 

torsdag, september 24, 2015

färgskifte


Tomaterna glänser i septembersolen och mognar sakta på sina grenar, löven följer med och ändrar sina färger på träden utanför balkongen. Tittar på de små rester av sockgarn jag hittar i korgen och vill sticka något som talar om hösten.

Naniboujou har jag tyckt om sen jag såg dem för första gången för flera år sedan. Kanske är det de som blir årets höstsockar. Förra året stickade jag mina oktobersockar och jag inser att naniboujou är mer än lite lika dem...

tisdag, september 22, 2015

tre stadier

Tack för idéerna om vad som kan göras med silkesgarnet! Jag gillar flera av projekten, och funderar på vilket jag ska välja. Tills dess;

På gång
Totorovantar åt syster, en födelsedagspresent som skulle varit klar i april. Uppenbarligen ohyggligt tråkiga att sticka eftersom de fortfarande inte är färdiga. Måste göra klart dem nu, höstkylan kryper fram.

Filten enligt Linneas/Vifflas mönster. Ett långsamt projekt, att plocka fram mellan allt. Jag tror att den kommer bli väldigt kär när den är klar. Och så Walnuss, förstås, version 2.0


I blockningskö
Min beiga islänning vars färger jag älskar. Och så en liten vimpeltröja som ska skickas till ett soligt litet barn så snart den har blockats.


I bloggningskö
Denna ständiga bloggningskö. Omständigheterna av lagom fint väder, ledighet och pepp vill inte riktigt infinna sig samtidigt. Men när de alla kommer, så kommer en mörkgrå islänning med eget mönster, min vuxna vimpeltröja och lite till fastna på bild och blogg.

 
Syns det vilka mina favoritfärger verkar vara..?

fredag, september 18, 2015

smycken

Längst ned i garnkorgen bor två skatter. Två härvor silkegarn, köpt i Tokyo för flera år sedan. Spunna av rester från silkeindustrin, och lysande färgstarka. När jag köpte dem hade jag ingen aning om vad jag skulle göra med dem. Jag tänkte att de var så vackra att det skulle gå att ha härvan som den är, runt halsen. Som ett smycke. Det är fortfarande den enda idé jag haft.


När jag nu plockade upp allt ur korgen såg jag dem igen, och vill så gärna att de ska få bli något. Jag vill fortfarande att de ska bli något att ha runt halsen, som smycken. Men vad gör man av två olika härvor (jag vill inte gärna mixa dem i samma projekt) tungt silke, med bara 120 löpmeter mer 200 gramshärva?

Något där lystern kommer till sin rätt, något som låter silket ha sin tyngd, inte tvingar det in i något det inte är. Kanske tjockare och smalare flätor? Virka pluppar som 'pärlor'? Har du sett något som skulle kunna inspirera?

tisdag, september 15, 2015

en liten nöt

Jag har stickat maniskt på min Walnuss. Fantastiskt mönster! Jag lär mig så många fina detaljer. Provlappen (kors i taket, Maria gör provlapp) visade att min sticktäthet var (väldigt)mycket större än i mönstret, så jag valde en storlek som var något lite större än vad jag ville ha, och tänkte att jag blockar ut resten.

Men nu är jag inte så säker längre. Jag har gjort klart kroppen och koftan är helt klart för liten. Om jag blockar ut den så mycket som skulle behövas förlorar jag den fina, täta känslan som är just nu, och som jag verkligen tycker om. Jag felberäknade hur väldigt mycket större täthet jag stickade med.



Jag är inte jättesugen på att repa upp koftan, garnet är väldigt mjukt och jag är rädd att det luddar upp väldigt mycket. Och det vore synd på en nästan färdig kofta! Dessutom har jag ett par detaljer jag gärna skulle vilja göra annorlunda.

Av de 5 hekto garn jag har, så har det bara gått åt ca 1½ hekto hittills till den ärmlösa koftan. Så min plan är att påbörja en ny kofta till mig själv, i samma garn och stickor men flera storlekar "för stor". Och sedan kan jag med ev. överblivet garn sticka på ärmarna på det här första försöket, och så kan det bli en fin present till lillasyster. 

Tur att mönstret är så roligt att sticka.

söndag, september 13, 2015

höststäd

Hösten ger mig alltid en längtan efter att ordna, rensa, inventera. Är det någon sorts vinterförberedelser som sitter i kroppen?

Under våren och sommaren har garnkorgen och projektkorgen antagit allt vildare utseenden. Min garnsamling (som jag lovat mig själv ska rymmas i den stora korgen) har spritt sig in i garderoben, och diverse färdiga och halvfärdiga projekt balanserar här och där i högar. Det går ju inte att säga nej när man får en hel filtmängd garn av Linnea, eller får byta till sig 1,6 kg handspunnet garn från Emmy.

Så ut med allt garn och projekt på golvet! För första gången var jag lite mer rationell med mig själv, och plockade faktiskt ut en knapp kasse med garn och småstumpar som jag aldrig kommer sticka med. Det får gå till Myrorna. Stickkorgsinventeringen visade också att jag gått från två långa rundstickor nr 3 till ingen lång rundsticka nr 3. Vart i hela världen kan de ha tagit vägen?


Intressant att se allt garn utlagt (kassen med filtgarn är inte med på bilden, men annars är det hela stashen)! Mycket inspiration till kommande projekt, och en sådan skön känsla att få plocka undan de nystan och härvor som jag inte vill ha kvar. Och en oroväckande känsla av att -detta var ju inte så farligt, kanske man skulle ta och...

Fyra gamla projekt, i mer eller mindre färdig form, hittades och har nu repats upp. Min idé om en evighetsscarf blev inte verklighet denna gång heller. Egentligen visste jag nog det från början. Kanske behövde jag bara något att sticka på, mellan allt. Ett par långa muddar i grå alpacka blev till ett nystan igen, och ett hundra år gammalt sjal- och mormorsruteprojekt i grått cottolin gick samma väg. 

När jag stickade en kofta i tunna pickles tweed lovade jag att vad som än hände skulle jag inte repa upp denna stickad-på-stickor-nr-2½. Men särskilt principfast har jag aldrig varit. På med ett avsnitt av stickpodden, och sen var den borta. Det garnet kan få bli något bättre.


Nu kan garnkorgen stängas, och i garderoben bor filtgarnet och det handspunna. Jag har tusen känslor av inspiration i kroppen.

fredag, september 04, 2015

göra något

Jag gråter över bilderna från Syrien. Över bilderna från medelhavet. Över att döda barn sköljs upp på stränderna. Över taggtrådar, resta murar och cyniska regler som lämnar endast de mest osäkra vägarna, de över vattnet, öppna för den som flyr. Över att leva i ett Europa där rasism, kapitalism och egoism får människor att vända andra ryggen, säga -vänd om, du är inte mitt problem. Över att leva i en tid och på en plats där en hjälpsökande människa anses vara ett problem. Och inte en människa.

Och jag känner hopp. Över bilderna från flyktingbussar som välkomnas av människor med blommor i händerna och leende ansikten. Över att leva i ett Europa där Tyskland säger att detta klarar vi, och svenska migrationsverket beslutar att ge alla syrier permanent uppehållstillstånd. Över att leva i en tid och på en plats där människor mobiliserar, slår rekord i insamlade pengar, kläder och förnödenheter och demonstrerar i stad efter stad om att flyktingar är välkomna hit. Över att många ändå kan se att en människa är en människa, och inte ett problem.

Jag plockar fram stickade mössor, vantar, sockar, benvärmare, en tröja och två par skor, packar och märker dem för inlämning och vidare resa ned till Europas gränser. Skriver in tiden för demonstrationen i min stad. Skänker en slant till katastrofhjälp. Det är inte mycket, men det är inte ingenting.



Vill du:
Veta vad som pågår?
Titta på
svt:s specialinsatta program från igår kväll om flyktingkrisen
Lyssna på
Hans Rosling berätta om varför människor tvingas ut på osäkra vatten
Läs en mycket bra intervju med samme Rosling

Göra något?

Vi gör vad vi kan ordnar insamlingar och demonstrationer
UNHCR, Rädda barnen, Svenska kyrkan och många andra samlar in pengar och ibland också kläder