tisdag, februari 23, 2016

minimjuk

Tack för kommentarerna på förra inlägget, jag tycker att det är så intressant att höra hur andra tänker kring det här, det ger tankar in i min egen process. Fantastiskt också att höra att det går att se ett sammanhang mellan mina foton och mina stickningar, någon känsla som binder dem samman. Det var otroligt fin att höra.
 
När jag inte räknar och stickar på stjärnekoftan, utan behöver något som bara är och inte kräver, blir det några varv på en minikofta i sinnessjukt mjuka abuelita merino. När jag köpte härvorna som sen blev till min(a) walnuss(ar) så hade jag tanken om en flerfärgsstickad kofta i beige-grå och vitt, men så blev de två vita härvorna kvar när det beiga blev annat.
 
Mönstret är inspirerat av bladrillejakke, en rätstickad raglan uppifrån och ned men spetsmönstret har jag fått av the awesome Dödergök som använt det i sin galet fina kofta. Jag vill sticka en prick likadan till mig själv, och började faktiskt på en sådan i dubbelt merino tweed. Men jag är inte nöjd med hur halsringningen blev, så den repades upp, jag ska fundera på hur jag vill ha den egentligen och sen försöka igen. Tills dess får spetsmönstret bo på den lite mindre koftan.
 

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jättefint med rätstickat tillsammans med flätan -och vad snyggt med raglan på rätstickat.

med nål och tråd sa...

Det ser verkligen så där underbart mjukt och skirt ut, men ändå lite robust tack vare rätstickningen. WUnderbar!