måndag, mars 21, 2016

alltet

Det är lite mycket nu, alltet. Lite mycket framtid, nutid och dåtid. Jag kryper undan från bloggen ett par veckor tills alltet snurrar lite långsammare igen och andningen landat i magen, där den ska vara.

Tills dess lämnar jag små spår på instagram, äter chokladägg och önskar er en riktigt fin påsk där solen skiner oss rakt i ögonen!

 

onsdag, mars 16, 2016

northdale copyhat

En födelsedagspresent till en som fyller år i mitten av maj, då behovet av stickade mössor inte är som störst.
 
 
Jag är en sådan copycat när det gäller stickning! Ser något jag gillar, tittar hur det är gjort och gör sedan min egen version av det. Jag är en stark förespråkare för att köpa mönster av skickliga designers (även om jag är dålig på att göra det själv), det är fantastiskt med alla som lägger så mycket tid och kunskap på att sticka, provsticka, göra olika storlekar och bra beskrivningar. De förtjänar så mycket cred! Jag älskar för övrigt min walnuss och (obloggade) siri, båda stickade nästan helt efter köpta mönster och där jag lärt mig massor av stickningen.
 
Så varför köper jag så sällan andras mönster? För att jag är en envis kan-själv-människa. Och för att jag så ofta får inspiration från något, men nästan aldrig vill ha den exakta versionen som finns i mönstret. Så jag gör som stickare gjort i alla tider; tittar, härmar och förändrar. Ofta handlar det om att jag ser flerfärgsmönster som jag gillar och vill använda i någon form (det är ursprunget till koftan jag stickar just nu, min gyllene lopi, min stjördalsmössa, diverse vantar, lilla väpnartröjan, vimpeltröjorna... osv). Så började den här mössan också.
 
 
Flerfärgsmönstret är hämtat från Northdale hat av Gudrun Johnston - om man inspirerats starkt av något känns det schysst att ge cred till ursprunget. Mössan är stickad med tjockare garn än originalet och är så himla najs att jag har lite svårt att ge bort den, men nu blev mottagaren så fin i den att han får väl behålla den.
 
Särskilt nöjd är jag med minskningarna - attans vad jag lyckades bra där! Fick sticka om dem ett par gånger innan jag blev nöjd, men att lyfta en m, sticka 2rm ihop och dra den lyfta maskan över blev bra. Minskningarna följer mönstret och bildar en snöstjärna i toppen, jämarns fint. The perks of att göra egna versioner av mönster är att lite malligt tycka att man gjort något bättre än originalet..!
 
 
Garn: entrådigt ljusgrått ullgarn, hållet fyrdubbelt, gråblått Isager spinni, också hållet fyrdubbelt, mörkblått borgs vävgarn, hållet dubbelt
Stickor: Hmm, någonstans mellan 4 och 5, minns tyvär inte!
Mönster: Flerfärgsmönstret är hämtat från Northdale hat, konstruktionen är min egen
 

söndag, mars 06, 2016

steek me

Jag är minst lika rädd för att sy i stickat, som att klippa i det. Flerfärgsstickning må  vara min favorit, men jag har bara klippt upp något jag stickat en enda gång tidigare. Då var det den lilla väpnarkoftan, och jag virkade innan jag klippte upp. I teorin kändes det tryggare, mer kontrollerat att slippa köra stickningen genom maskinen, men det blev inte helt hundra i verkligheten. Svårt att få alla lösa trådar att komma med i virkningen. Så denna gång fick det bli maskinen.
 
Jag hade stort moraliskt och praktiskt stöd av Dödergöks tutorial för steekning, tog mod till mig och lät maskinen tugga i sig stickningen. Det gick.... bra! Jag är inte helt vän med min fina Husqvarna 2000 ännu, hur jag ska ställa in sömmarna är mig fortfarande ett mysterium, men jag/maskinen lyckades prestera något som liknade sicksack, och då säger jag tack och bock för det.
 
 
Bubbligt och dant blev det, men jag tror faktiskt att det inte gör något alls för slutresultatet, och alla trådar sitter säkert som attan. Klippandet var grymt tillfredsställande. Det bästa av allt. Något härligt fel med att precis klippa upp det man lagt timmar på att foga samman.
 
Jag valde att steeka innan jag stickade ärmar, mest för att det är en sådan sak som jag VET att jag annars skulle låta dra ut på i all evinnerlighet, och så skulle jag ha en nästan färdig kofta liggandes och längtandes. Och så hade jag ett par lediga dagar mellan kurserna, lämpligt för jobbiga/fantastiska projekt. Och jag är så himla glad över att jag gjorde det - det var så mycket enklare och roligare än jag trodde, och koftan blev så mycket mer på riktigt!
 
 
Halsringningen blev bättre än jag vågat hoppas, fick en fin rundning och mönstret blev (nästan) perfekt. Yay mig! Nu återstår bara ärmar (försöker improvisera bra minskningar som inte stör mönstret för mycket), och så ska jag inhandla ett band att täcka uppklippningen med, och så knappar. Tänker mig att trä passar bra, men en bubblare finns för norska tennknappar.
 
Har fått så mycket kärlek för den här koftan både här på bloggen och på instagram att det är knasigt, så väldigt fint att fler än jag tycker om den.