söndag, november 20, 2016

månaderna

Tiden rullar ut sig själv och livet rusar.
Det har varit månader av mycket, sedan det förra inlägget i maj. Andrummen har fyllts av andning och görande och vila, och inget har blivit över till den gamla vännen bloggen. Loggar in för första gången på nästan ett halvår och upptäcker förvånat att här väntade kommentarer, som oöppnade paket. Bloggen andas stilla trots att jag själv inte höjer och sänker dess bröst.
 
Precis som för många andra har instagram blivit den primära platsen för att dela både process och slutresultat av slöjden, och andra livsögonblick. Jag vet inte om eller när jag hittar hem till bloggen igen, men kände att den förtjänade ett svar, en sammanfattning och en öppning mot något. Kanske vill och behöver jag det långsamma bloggandet, som man inte kan konsumera på samma sätt som ett instagramflöde. Kanske gör jag det inte. Det visar sig.
 
Mycket har hänt under månaderna av mycket, och jag vill samla det här, som en överblick och kanske som ett sätt att se att det nya väntar. Du som kommer hit -välkommen! Du som kommenterar -tack! Och du som undrade om jag kan översätta det jag skriver till franska -eh, nej.
 
 
 
 
 
Livet.
Privat har hela 2016 varit väldigt omvälvande, så fullt av känslor, händelser och förändringar att det inte riktigt fått plats inuti. Ett år som känts tungt -men varit fyllt av så oerhört mycket ljust (också)! Märkligt det där. Jag har tagit examen, rest, varit arbetslös, fått jobb, flyttat, blivit sambo, våndats, växt, glatts, gråtit, hisnat, utmanats, levt. Det har varit ett år där allt förändrats -samtidigt. När det hade varit alldeles nog, alldeles tillräckligt, med en förändring i taget. Det gungade under fötterna, och det har tagit tid för mig att hitta mina sjöben (när jag helst velat att det bara skulle sluta gunga). Jag har inte hittat balansen. Men jag börjar tro att jag kommer göra det.
 
 
Hantverket.
Det har ändå hantverkats en del, sen i maj. Jag har fått ha trä i händerna och under kniven på slöjdkurs i Sätergläntan och Uppsala, och älskat det hårt. Det vill jag fortsätta med. Och jag har stickat, slutfört, och påbörjat. En stor tweedkofta med spetspanel till mig själv, några små tröjor, en mössa, nästan ett par vantar. Köpt garn och tänkt ut projekt. Näst väntar några enkla julklappsstickningar.
 
Nu är det redan sent i november och advent väntar. Själv hoppas jag på ankomsten av ett lugn, som sitter mer i själen än i kalenderns luckor och röda dagar. Tills vi möts igen bloggen; andas stilla vidare.