onsdag, december 26, 2007

dagen efter dagen efter

Lillasyster tipsar:
Om dina strumpbyxor är noppiga och du drabbas av en stark lust att raka dem; se till att de är sträckta när du gör det, och se upp för svåra områden som knävecken där de lätt korvar sig och det är stor risk att raka hål på dem.

Det har varit en skön jul i år. På julafton extrajobbade jag lite som kyrkvaktmästare på förmiddag och sen kväll -lite lyxigt att tjäna pengar på julafton, men lite drygt att krypa ut i kylan precis när maten lagt sig och julklappspapperet sjunkit till golvet... Men det är ändå något speciellt med midnattsmässa på jul och påsk. Det är som om det är lättare att vara, och tänka, när det är natt.

På den kapitalistiska sidan har det varit en väldigt lyckad presentskörd i år -det höll alla deltagande med om, och kände nog att just de gått från granen med bästa kapet. Eftersom listor tilltalar min kontrollmaniska sida kommer här en liten lista:
  • klapp som gjorde mig mest stolt: kanin-amigurumin som lillasyster gjort (den som glatt poserar här ovanför). Lillasyster kan virka! Det blir nog folk av henne med...
  • konstigast klapp: dinosaurieplanta. Tyvärr blir den inte en dinosaurie när man vattnar den, men väl en nästan odödlig växt som kan ligga i torka i flera år och sen återupplivas enbart genom vattning. Mycket bra för oss som vill våra plantor väl men kanske inte alltid gör rätt.
  • mest-kli-i-fingrarna-klapp: stickboken jag köpte till mig själv med norska vantmönster. Jag måste börja slita ut vantar fortare så att jag får sticka fler par.

  • Mjukast klapp: 10 (!) härvor tvåtrådigt obehandlat ullgarn för att växtfärga. Jag ser framför mig en skog av fesbeiga och mesgula tröjor, sockar och vantar i framtiden...Och så slängde mormor in två hekto grönt sockgarn till mig. Hon har försett mig med tjocksockar i alla tider, och nu ska jag försöka lära mig själv att sticka lika bra sockar som hon. Och hur man inte nöter hål på dem.



Och så gav jag bort ett par klappar också. Stalin uppskattades av bror och får flytta med ned till Stockholm. Mor fick en stor sjal, i mohair och enkelt hålmönster, att ha över axlarna kyliga kvällar. Varm och mjuk!



Lillasyster fick ett par enkla pulsvärmare med uddkant i naturvit alpacka och ett par tovade tossor med körbärsblommorsbroderi. De här tossorna gillar jag! Och halva bekantskapskretsen har stickat likadana... Mönstret är ett som jag hittade av en slump på en forumsida, och supersnabbt och enkelt -ett par kvällar tar det att sticka tofflorna och sen slänger man in dem i tvättmaskinen tillsammans med annan tvätt och voila! så har man ett par mjuka, varma tossor... För att göra systers extra varma klippte jag ut ett par sulor i tovad ull och la i. Och ja, begäret att behålla dem själv var ganska starkt ett tag...



  • Tomten kom förresten med en present till hela familjen också; en ödesboll! En sån där stor plastboll som ser ut som biljardkula nr 8 och som man ser i amerikanske filmer ibland. Man ställer en fråga till bollen, skakar den och vänder den upp-och-ned, och då flyter det upp ett svar i en ruta. Snabbvarianten av anden i glaset typ.
Jag tror stenhårt på allt bollen säger. Hittills har den berättar för mig att jag kommer att vinna dansprogrammet so you think you can dance, men att det är för tidigt att avgöra om jag kommer att bli rik och berömd. Hmm, man kunde ju tro att dessa två skulle höra ihop.
I afton är det inbokat bastuklubb hos undertecknad och planerna på att slänga sig ut i den djupa snön kan behövas omformuleras. Den sista snön smälte bort idag. Men den som vill är givetvis välkommen att slänga sig ut på den kalla gräsmattan. Men det känns liksom inte lika snyggt på nåt sätt.

2 kommentarer:

Katarina sa...

Så fina tossor. Delar du med dig om var du hittade mönstret?

maria carlander sa...

Visst gör jag det!
Nu finns mönstret på bloggen...
Bara att sticka loss!