onsdag, oktober 08, 2008

buss buss ônibus


Men hundra mil buss och 20 timmar panik-hog ac kom jag till Maceió och sprakskolan dar jag sitter och skriver nu.

100 mil av askgra, svart, ljusgul och rodbrun jord. Jord med samma farg som cigarettaska, torkat gras och krossade krukor.
100 mil torra trad och annu torrare asnor.
100 mil kors och altare for dem som aldrig kom langre an dit dar korset nu star.
100 mil i otroligt okenlandskap med enorma sten- eller sandberg randiga i gult och svart och kastandes sig over sma hus och kyrkor, eller skyddandes dem.
100 mil pa vatten, brod och applen och i en svag kissdoft efter att kvinnan tvars over gangen kissat pa sig (och jag var tydligen den enda som tyckte att det var aningens konstigt).

Och nu vantar tre veckor sprakskola i en liten euro-amerikansk bubbla av ac, barhang, sprit, och gemenskapskvallar. Med en liten nal tankte jag sticka hal pa den bubblan av latt overlagsenhet och forakt for vanliga brasilianare som tyvar sa manga medstudenter tycks hysa, och ta mig ut pa egna aventyr.

Inga kommentarer: